Nojja i hemmet...

Hemma hos mig brukar det inte vara kliniskt rent men jag brukar ha ordning på saker och ting och lagomt städat.. Men till min förskräckelse så skämdes jag över mitt hem idag.. Ja inte hela hemmet men övervåningen oj oj oj. Jag gick och retade mig så på det så jag var tvungen att riva ur sängkläderna, dammsuga och pyssla hit och dit. Nu är jag nöjd igen :) Men vilken konstig känsla det var att känna sig obekväm i sin egna vrå. Andra bryr sig inte om hur andra har det, så är iallafall jag och många av mina bekanta men att visa sitt eget och själv känna att "va fasen bäddade jag inte sängen i morse för" eller "varför har inte jag dammsugit idag för" var inte roligt.

Men nu känns allt bra igen när allt är fixat :)

Det jag funderar på är varför ska man alltid försöka att ha så fint som möjligt hemma, vill man dölja något om sig själv, eller har man för lite att göra, kontrollbehov av något slag eller vad beror det på?
Det enda jag vet är att jag mår bra samtidigt som det är jobbigt när man har det nystädat då man knappt törs röra sig i rummen :)